Himmelhålet

Jag ägnade våren åt ett skissuppdrag för Växjö kommun, och fick glädjande nog juryns gillande och förtroende att förverkliga mitt projekt. Här kan presentationen läsas i sin långa version:

himmelhålet - en hyllning till träd och fantasi

sammanfattning

Himmelhålet är ett konstverk som utifrån en enkel grundform och material från träd fällda vid Ängslyckans förskola ger förutsättningar för fina upplevelser och utflykter i fantasin. Det utgår ifrån en idé om vad som kan stimulera förskolebarns egen tankevärld, och ifrån välbeprövade sätt att forma och sammanfoga naturmaterial. Himmelhålet är ett stort träd, byggt av träd, och där barn kan gå in och se himlen genom hålet högst upp.

platsbeskrivning

Braås är ett litet gemytligt samhälle mellan sjö och skog. Trakten har en lång tradition av att förädla förnybara naturresurser i form av myrmalm och trä. Det historiska finns närvarande i samhället genom bl.a en medeltida kyrka och en hembygdsgård med många gamla byggnader. Framtidstron skiner fram inte minst genom att förskolan blivit för trång, varför en ny betydligt större nu byggs. 

Ängslyckans förskola ligger vid ett naturreservat med den numera rätt ovanliga naturtyp som på många sätt är urtypen för sydsvenskt kulturlandskap- betad hagmark med stora lövträd och odlingsrösen. I samband med nybyggnationen av förskolan ska även en konstnärlig gestaltning uppföras, och det är ett förslag på sådant som här beskrivs.

konceptuell idé

Den som varit inne i en byggnad utan fönster, men med öppning i taket, vet att stämningen där blir säregen. Väggarna bildar en ram som skapar en speciell kontakt med himmelen; kanske tänks andra sorters tankar därinne. 

När jag fick uppdraget presenterades två begrepp att inspireras av. Dels ”kryp in”, och dels ”naturkultur”. Det första känns relevant att knyta an till med tanke på verkets målgrupp- barn i förskoleålder- och det andra ligger mig i egenskap av slöjdare så varmt om hjärtat att det ständigt genomsyrar min praktik. I ett krypin tar man ofta skydd mot regn, eller gömmer sig en stund. I Himmelhålet gömmer man sig inte mot väder eller rivaler. Här tar man skydd mot fyrkantighet och sådant som annars kan begränsa den fantasi och tankevärld man har inom sig. Himmelhålet släpper in regndroppar, men öppnar upp en oändlig takhöjd där man efter skymning till och med kan skåda stjärnorna- det enda vi säkert vet att människan aldrig kan kolonisera eller exploatera. Istället kan fantasin växa sig upp genom hålet och ta alla möjliga riktningar. Himmelhålet saknar figurativa element men kan genom sin form och sina levande strukturer uppmuntra inre bilder, lekar och fantasier. Den enkla grundformen och de komplexa strukturerna och taktiliteten skapar många möjligheter att uppleva verket, och olika barn kommer se och uppleva det olika. Kvistar, skuggor och moln; olika barn ser olika figurer, nya kommer varje dag.

Slöjd är en holistisk praktik där inga tydliga gränser finns mellan vägen och målet, människan och naturen. Det omsorgsfulla valet av material och tekniker är inbyggt i funktion och uttryck; var naturen slutar och kulturen tar vid är inte så lätt att säga. När allt stämmer är processen en dans där det kan vara oklart vem i stunden som för. Men ingen trampar den andra på fötterna, det är följsamt och mjukt.

Ek skulle fällas för att ge plats åt den nya förskolan. Att använda de närmsta resurserna är smart på alla sätt. Ek är det mest motståndskraftiga material vi har i vårt land om vi håller oss till de förnybara. Dessutom finns det en så fin symbolik i att återskapa en liknande struktur som den som föll. Att människan kan reparera/ återskapa/ bygga konstverk i största samklang med naturen är en viktig insikt hos växande generationer. Människan är inte programmerad att överutnyttja naturen. Att det verkar så beror på en parentes i historien. Lika gärna kan vi skapa utan att belasta. Himmelhålet kan också ses som en ny trädstam, men utan trädkrona i den normala betydelsen. Istället pryds stammen av en krona av den typ som sagans prinsar och prinsessor har.

konstruktion/ genomförande

Himmelhålets mest centrala beståndsdel är de stavspån som kluvits och med yxa formats av ek fälld på förskolans område. Stavspån av denna typ har använts sedan järnåldern, och tack täckta med stavspån av ek har bekräftad hållbarhet på ett par hundra år. På grund av framställningsmetoden och trädets inbyggda struktur blir varje spån unikt, och när de täcker ytan skapas en levande yta som samtidigt är regelbundet rytmisk. 

Stommen som spånen täcker består av massiv, handhyvlad gran som fogas samman med revben av krokigt växta grenar från den fällda eken, likt spanten i allmogens enkla båtar. Om grenarna inte i sin form kommer täcka behovet kompletteras det med krokväxt gran.

Således är konstruktionen på ett sätt välbeprövad. Den kan jämföras med ett medeltida kyrktak, ett gigantiskt laggkärl och en rundbottnad eka. Samtidigt är sättet att kombinera teknikerna och den slutliga formen inte på något sätt traditionell, utan ett monument som det ser ut när bondeslöjdaren fått fria händer.

Grundläggande i uttrycket är spåren av trädets fibrer och kvistar och av handens arbete med skärande verktyg. Detta bildar tillsammans strukturer som fyller på barnens referensbanker med en sorts motvikt till de svalt perfekta ytor och former som det industritillverkade förmedlar. Detta ökar barnens vilja att skapa själva och känna sig nöjda med resultatet.

Insidan av Himmelhålet målas med linoljefärg, förslagsvis en rosa nyans. Rosa är en färg som framkallar lugn och eftertanke, och rosa kontrasterar fint mot himmelens färg oavsett det är en klar eller disig dag.

Angående markarbete så undviks gjutning och andra hårdhänta metoder. Istället används natursten från området som fundament. De grävs ner en bit, och på några ställen förankras träkonstruktionen med metallbeslag som fästs i de största stenarna. Grässvålen avlägsnas och marken täcks med de rester som blir vid spåntillverkningen; täljspån av ek.

Naturligt ljus, och naturligt mörker, är fantastiska förutsättningar för att uppleva världen. Därför ska Himmelhålet inte belysas på elektrisk väg. Möjligheterna att njuta av himlen maximeras då, och platsen skulle med belysning också riskera att missgynna insekter och andra djur. 

Delar av slöjdprocessen kommer göras på plats så att barnen kan få möjlighet att följa den. Att se hur en stor ek bearbetas till småbitar för att sedan fogas samman till något som åter liknar en stor trädstam kan inspirera till eget skapande, och öppna för spännande samtal och experiment kring bo och skydd för djur och människor.

Signifikant för slöjdprocesser är att beslut om slutligt formande måste ske kontinuerligt. Det är en följd av att arbeta med de förutsättningar naturmaterialen har. Naturligtvis skapar det ett mycket levande slutresultat, men det kräver också ett arbetslag där alla är kunniga i dessa processer. Därför har jag redan nu tillfrågat några hantverkare som jag har mycket stort förtroende för, och som har gedigen erfarenhet inom slöjd och hantverksmässigt byggande, för att tillsammans med mig kunna genomföra projektet. Därför är genomförbarheten mycket stor och borgar för att förverkligandet överträffar idé och skiss.

Säkerhet

Himmelhålet bjuder inga specifika säkerhetsrisker. Invändiga spant/ revben sätts på sådan höjd att de inte kan inbjuda till klättring. Himmelhålet upplevs från marken.

hållbarhet

Himmelhålet består av material från tomten, kompletterad med dalsländsk gran. Genom att utnyttja lokala resurser och samarbeta med småskaliga skogsbrukare skapas också ett symbolvärde för omställningen till ett hållbart skogsbruk och hållbart nyttjande av resurser.

Konstruktionen är utformad och materialen är valda för att ge längsta möjliga livslängd och minsta möjliga underhåll. Därför ska utsidan inte målas, utan tillåtas få den gråa nyans som vädret skapar. 

Högst upp finns dock dekorativa element- formhuggna spån och ett profilerat krön- som har färg, men de är också väl skyddade under takutsprånget. Taket avtäcks med kopparplåt, som har mycket lång livslängd och fungerar tillsammans med ek. Den är energikrävande vid framställning, men koppar har mycket hög återvinningsgrad.

Himmelhålet beräknas kunna stå i åtminstone hundra år, utifrån form, konstruktion och material.

Om behov uppkommer kan alla delar ersättas eller lagas. När Himmelhålet ska kasseras bildas inget avfall. Skruven som spånen monterats med kan materialåtervinnas liksom kopparplåten, resten kan eldas eller komposteras.

Himmelhålets oräkneliga små springor skapar också gott om viloplatser för insekter!